Jag har länge funderat på att börja blogga igen. Och just denna måndagsnatt kände jag för att ta tag i det.
Eftersom jag flyttat och det händer en del nya grejer och det är svårt att hålla alla uppdaterade så är det väl ett väldigt bra tillfälle att börja nu..

Jag har ju lämnat min hatade och älskade håla Edsbyn och bor numera i Göteborg, vilket går bara bra. Jag älskar den här staden. En fin och vänlig stad. Jag kände att det var dags att lämna lilla byn för att jag behöver mer spänning i mitt liv. Vad är det för spännande med att ha två alternativ när man ska gå ut, känna alla och veta allt om alla? När det mest spännande som händer är bandymatcher och det enda man ser fram emot också för den delen. Nu älskar jag ju bandy och saknar det när jag bor här men ändå. Det är inte allt.

Så jag lämnade mitt trygga hem, min Mami osv. För att upptäcka andra grejer, och mig själv med. Jag saknar min familj men det går ändå väldigt bra. Jag älskar att lära mig nya saker och lära känna nytt folk så.. Det får man inte så himla mycket av i Edsbyn.

Jag bor i en tvåa med min pappa vilket ofta är rätt påfrestande. Men jag har längtat efter att få bo med min pappa på riktigt igen så det är väl bara en grej jag måste göra innan jag flyttar själv. Och med tanke på att jag inte hade jobb när jag flyttade och eftersom det är svårt att få lägenhet här så hade jag inget annat val. Nästa flytt blir utan förälder känner jag..

Jag jobbar nu som personlig assistent till en kille med en utvecklingsstörning och autism, jobbar även som vikarie på en särskola och jag trivs jätte bra på båda ställena. Man får tillbaka så mycket av det man ger, och sånt behöver jag.

Och eftersom Martajna är den första som kommer läsa detta och bara för att hon är bäst så tänkte jag skriva några rader om henne.
Hon är min bästa vän. Hon får alltid mig att skratta och inte en sekund av hennes närvaro är tråkig.
Henne kan man vara med i flera dagar utan att tröttna. Och att vi bor 60 mil ifrån varandra förstår jag inte.
Kanske för att jag inte klarar av att bo i Edsbyn och för att Martina måste ha ett jobb innan hon bara kan flytta. Men jag tror och hoppas att inom en snar framtid kommer vi få leva livet, tillsammans. Hon och jag. Det bara måste bli så.
Varför dä? Ställ de frågan själv, varför dä? Därför, att vi är som gjorda för varandra hon och jag. Och tillsammans kan vi gå så långt, typ ta över världen. Och jag älskar dig av hela mitt hjärta, de ska du veta!

Nu tänkte jag ge kudden ett försök men jag återkommer inom kort.
love