Senst igår kände jag mig så kall. Kändes inte alls som jag skulle bli ledsen när jag åkte eftersom att det knappt kändes att jag skulle åka.
Så när Martina var här idag kändes det också som att det inte skulle bli så himla jobbigt.
Förän vi kramar varandra hejdå..

Vi kramades länge och hårt och jag sa till henne att vi inte skulle gråta. Hon fick gråta när hon åkte hem och jag när hon gick. Men när vi slutade krama varandra och jag såg på henne så stortjöt hon ju, och jag likaså!
Nu vill dom jävlarna inte sluta rinna, och jag kommer inte kunna somna.. Men det går bra.
Kommer bli jobbigt att säga hejdå till mamma imorgon och att åka bussen till sthlm själv, men sen kommer allt gå bra..
Plus att mamma får jag ju träffa om te veckor igen...

Nu måste jag sova.
Får ta färgnngen imorgon bitti för nu är jag inte på humör..

Avslutar med det Martina skrev när hon kom hem:

jag ska berätta en sak som gör dig glad, och mig med för den delen. Du är en bra människa för att du är en bra vän, en vän som förtjänar det bästa. för du alltid vill alla andra det bästa, för att du håller om mig när jag är ledsen... min bästa vän, en som alla borde ha. som förtjänar fett jävla mycket att dra och leva livet! men jag kommer inte sluta gråta, torarna kommer torka men jag slutar aldrig gråta till vi ses igen

Godnatt