"Det enda tema som klingar genom alla dessa teorier om livet är kärleken.
Kärlek i all dess bräcklighet, är den enda mäktiga och bestående kraft som ger verklig mening åt vårt dagliga liv.
Jag pratar förstås inte om romantiskt puss och kram, även om det också är rätt häftigt.
Det är ett välkänt faktum att ett brustet hjärta gör mycket mera ont än citron i ett litet skärsår.
Men den kärlek jag pratar om är elden som brinner inom oss alla, den inre värme som hindrar våra själar från att frysa i förtvivlan om vintern.
Det är kärleken till själva livet."

Detta ska jag banka in i mitt huvud..
Kärlek -  hur underbart är det inte? Det bästa som finns!

Men ska jag gå runt och må dåligt över en man som jag kännt i någon månad, vilket resulterar i att man kanske inte visar kärleken till dom man borde, så bra?

Han har inte följt mig i med och motgångar, han har inte stöttat mig i svåra situationer, inte grattat mig åt viktiga händelser i livet. Det har däremot min familj och mina underbara vänner alltid gjort.
Varför fokuserar jag inte bara på dom som verkligen tycker om mig och som jag verkligen älskar tillbaka,
istället för detta kråkguld som bara glimmar vackert men som uppenbarligen inte bryr sig egentligen?

Från och med nu ska jag bara vara glad, och ta vara på allt annat i mitt liv. För jag älskar mitt liv. DET är kärlek!
Det är svårt, men tänker man efter så är det det enda rätta.

Jag vill också att alla skänker en tanke till min farfar som ligger på sjukis.. <3