Dom flesta har väl känt den oerhört underbara känslan av att sova tätt intill en person man tycker om?
Nivet när man ligger i sked sådär nära, sådär överdrivet nära så man inte kan komma närmre.
När varenda milimeter på kroppen sitter ihop med den andra kroppen och man har en arm runt sig som som slutar därnere vid en hand, som så fint sitter fastklistrad i sin egen hand.
Tänk er när man hör sin tillfälliga andra hälft somna in, ni vet dom där söta nervryckningarna som man själv liksom rycker med i för man sitter ihop. Dom där urgulliga lätena och lite gnislande tänder..
Man ligger vaken och personen bakom en andas tyngre och tyngre, men själv vill man inte somna för man vill njuta av varenda sekund av när två för en stund blir en. Men man anstränger sig ändå för att själv andas lite tyngre för att få andas i samma takt. Då är allt perfekt.

När man ändå somnat, och vaknar till mitt i natten av att det där som kändes som klister mellan kropparna släppt lite och han tar ett nytt, hårt tag om dig för att vara så nära som det bara går att vara.. Då kan man inte annat än att bara le och önska att man inte somnar om.

Sen skiter sig allt när klockan ringer och den ena personen måste kliva upp för att åka till en bilverkstad. Suck. Man vill ju inget hellre än att ligga kvar.

Oh... Härliga känsla!