Åh till Magaluf ..
.. ska jag inte åka i år.
Jag har drömt om Magaluf om nätterna, jag har sen hittat mina gamla bilder och sånt från Magaluf. Och nu är det massor av turister jag träffade i sommar som börjar fråga om jag ska ner i år, och vissa försöker tvinga ner mig.
Men.. Nej jag ska nog inte dit. En veckas semester på sin höjd.
En av turisterna jag träffade på, pratade jag med idag. Jag sa till honom att det känns dumt nu när jag fått ett nytt jobb, och letar lägenhet.. Att skita i allt det ännu en gång och få börja om på ruta ett i höst IGEN. Pratade även med kära Stéphanie om detta och hon håller med mig.
Turisten i fråga sa att jag inte får bli "vuxen" och tråkig. Vuxen kan man faktiskt bli utan att vara tråkig. Och när är man förresten vuxen?
Jag har fått ett nytt, väldigt bra och seriöst jobb nu som jag känner att jag kommer trivas med. Jag kämpar också för att få en ny lägenhet (dock väldigt svårt att fixa i min stad). Är jag tråkig då?
Det betyder verkligen inte att jag kommer umgås mindre med mina vänner och sluta festa. Nejnej, snarare tvärtom. Då har jag mer pengar att göra roliga saker för och någonstans att umgås med mina vänner bättre.
Det betyder verkligen inte att jag kommer umgås mindre med mina vänner och sluta festa. Nejnej, snarare tvärtom. Då har jag mer pengar att göra roliga saker för och någonstans att umgås med mina vänner bättre.
Dessutom så gillar jag att vara vuxen ibland. För det mesta är jag ansvarsfull och tar livet på allvar . Men i min ålder kan man faktiskt få vara lite bådeoch. Jag har typ 60 år kvar att leva då jag ska vara "vuxen" och ansdvarsfull. Då får man bestämma gånger då man inte vill vara vuxen för några timmar och spåra ur lite, ellerhur?
Så ni kan vara lugna. Jag kommer inte att bli grå och tråkig bara för att jag skippar Magaluf ett år :)
Jag kallar oss "Sarahnie HammElof" ;)
Stéphanie Hammelfelt
Sarah Elofsson
Vi kan spendera våran sommar med att hälsa på varandra istället för att svina på mallis? <3
Känsliga tittare varnas 1
Jag tittade igenom min gamla mapp och hittade alla gamla filmer från Magaluf i somras.
Jag tänkte att jag skulle visa er lite av vår galna tid, MEN. Dom som inte vill se odrägligt fulla människor och ibland även lite blod, bör inte titta. Ni som vill ha bilden av fina, duktiga lilla Sarah kvar - kolla bort .
Jag tänkte att jag skulle visa er lite av vår galna tid, MEN. Dom som inte vill se odrägligt fulla människor och ibland även lite blod, bör inte titta. Ni som vill ha bilden av fina, duktiga lilla Sarah kvar - kolla bort .
Sara Frid, Sarah Elofsson, en halv tå, lite blod, och mycket alkohol.
Tänk om..
Tänk om jag hade en egen lägenheet, umpa umpa fallerallera!
.
Det är stört när man tänker efter, att man aldrig vet hur ens liv kommer se ut om en månad.
För några år sedan bodde jag i ett gult tegelhus på borgen tillsammans med min väldigt stora familj. Kunde vi då någonsin tänka oss att i framtiden skulle vi inte kunna kalla oss syskon och tala riktig sanning?
Kunde vi föreställa oss jular och födelsedagar utan varandra då? Jag kunde inte det och det känns fortfarande som att det är något som fattas under som stora dagarna.
Anledningen till att jag började tänka på detta nu var för att i lördags satt jag och Agnes inne på lunarstorm och skrattade åt gamla blogginlägg osv. Idag gick jag in för att läsa gamla mail och hittade ett från min älskade "storasyster" Emelie.
Det var så läskigt för jag minns exakt när och var jag läste det, och att det sprutade tårar ur mina ögon. Och samma känslor som jag kände då, dök upp igen. Jag minns också när vi stod utanför skolan och grät tillsammans, för att vi inte längre skulle dela samma hus.
"Vännen, var är du? är hos dej nu, lr hos min pappa. Vet inte vad jag kan kalla det
längre. Det är inte du, fast det är ändå du. Faaan sarah, vad ska vi göra? Vi måste leva vidare, vidare i de hårdaste tider. Men faaan sarah, jag orkar snart inte mer. Bara tårar o tårar. Pappa är så ledsen. Det tar så hårt att se. Kommer vårt liv nånsin tillbaks? Kommer allt att bli bra? Alla säger så men va faaan.. Uscha. Vilket liv man lever. Saknar dej, min SYSTER. Alltid min syster. Tack för ditt fina, fina sms. Hade inga pengar o kunde inte svara, men kan lova att det värmde iallafall. Tack tack
Hur ska livet se ut nu? Ser du någon framtid? Allt är så mörkt, jag finner ingen väg. Vet inte när allt ska sluta, tårarna tar aldrig slut. Finner ingen väg ut ur mörkret. Jag tycker bara att man försvinner längre o längre in. När ska vi möta ljuset, möta ljuset sarah, du o jag, det är du o jag mot världen nu? Vi måste klara oss igenom detta. Vi MÅSTE, för allas skull. Snälla, säg att allt blir bra. Men det gör det inte.. Tårarna forsar, allt känns skit. Sitter i ditt tomma rum nu, hur fan ska det bli? Kunde knappt gå in i ditt rum, snart flyttar du. It’s EMPTY! So FUCKING EMPTY!!!!!
Mitt hjärta också, allt känns tomt, allt är ett stort HÅL. Vad fan ska hände me oss? Kom hem sarah, snälla sarah kom hem. Du är mitt ljus nu. DU, bara du sarah. Tack!
Vi måste finna en väg, kana fram en väg. Vi, vi mot världen. Men snart flyttar du. visserligen inte så långt, men du lämnar ett stort TOMRUM. Faan, sarah, varför ska allt hända just oss? Varför all denna otur? Varför oss?
Jag älskar dej sarah, du är mitt hjärta, mitt stora stöd, mitt allt. Tack! Du är mitt ljus i allt detta mörka. Sarah, du är helt enkelt underbarast. Snälla, flytta inte ifrån mej, åtminstone inte ifrån mitt hjärta. ÄLSKAR DEJ MEST SYRRAN!"
Jag har tyvärr inte kvar mitt svar. Men, så tungt det är att läsa detta. Emelie jag har inte flyttat ut från ditt hjärta ännu va?
Hittade även en liten grej i min gamla blogg, drygt ett år efter vi flyttat.
"Något som inte är nytt för iår men som fortfarande skrämmer mig är att Eriksson släkten firar vi inte med.. Ni har lämnat ett stort tomrum efter er, och jag vill inte ens tänka den tanken att vi inte firar jul tillsammans längre, vi firar ingenting tillsammans längre för vi är inte en familj. Hör ni hur det låter? På riktigt är vi inte en familj längre, men vi kommer ändå alltid vara det. Jag är rädd att jag varenda år kommer sitta här och få lite ångest sådär, och jag vill ju egentligen inte fira jul utan er. Jag kommer tänka på er varje jul, som jag tänker på¨er nästan varje dag. Det är såhär det är, och man ska lära sig att leva med sina problem så jag antar att det är bara att börja nu.. Ni är och kommer alltid vara det allra bästa för mig iallafall.."
Nu har allt flytit på och alla mår helt utmärkt. Men jag ljög verkligen inte då jag sa att vi alltid kommer vara en familj. 5 år har gått, och även fast vi inte alls delar blod (förutom i vår Mathilda) så har jag, och kommer alltid, att kalla er för syskon. För det är ni !
För några år sedan bodde jag i ett gult tegelhus på borgen tillsammans med min väldigt stora familj. Kunde vi då någonsin tänka oss att i framtiden skulle vi inte kunna kalla oss syskon och tala riktig sanning?
Kunde vi föreställa oss jular och födelsedagar utan varandra då? Jag kunde inte det och det känns fortfarande som att det är något som fattas under som stora dagarna.
Anledningen till att jag började tänka på detta nu var för att i lördags satt jag och Agnes inne på lunarstorm och skrattade åt gamla blogginlägg osv. Idag gick jag in för att läsa gamla mail och hittade ett från min älskade "storasyster" Emelie.
Det var så läskigt för jag minns exakt när och var jag läste det, och att det sprutade tårar ur mina ögon. Och samma känslor som jag kände då, dök upp igen. Jag minns också när vi stod utanför skolan och grät tillsammans, för att vi inte längre skulle dela samma hus.
"Vännen, var är du? är hos dej nu, lr hos min pappa. Vet inte vad jag kan kalla det
längre. Det är inte du, fast det är ändå du. Faaan sarah, vad ska vi göra? Vi måste leva vidare, vidare i de hårdaste tider. Men faaan sarah, jag orkar snart inte mer. Bara tårar o tårar. Pappa är så ledsen. Det tar så hårt att se. Kommer vårt liv nånsin tillbaks? Kommer allt att bli bra? Alla säger så men va faaan.. Uscha. Vilket liv man lever. Saknar dej, min SYSTER. Alltid min syster. Tack för ditt fina, fina sms. Hade inga pengar o kunde inte svara, men kan lova att det värmde iallafall. Tack tack
Hur ska livet se ut nu? Ser du någon framtid? Allt är så mörkt, jag finner ingen väg. Vet inte när allt ska sluta, tårarna tar aldrig slut. Finner ingen väg ut ur mörkret. Jag tycker bara att man försvinner längre o längre in. När ska vi möta ljuset, möta ljuset sarah, du o jag, det är du o jag mot världen nu? Vi måste klara oss igenom detta. Vi MÅSTE, för allas skull. Snälla, säg att allt blir bra. Men det gör det inte.. Tårarna forsar, allt känns skit. Sitter i ditt tomma rum nu, hur fan ska det bli? Kunde knappt gå in i ditt rum, snart flyttar du. It’s EMPTY! So FUCKING EMPTY!!!!!
Mitt hjärta också, allt känns tomt, allt är ett stort HÅL. Vad fan ska hände me oss? Kom hem sarah, snälla sarah kom hem. Du är mitt ljus nu. DU, bara du sarah. Tack!
Vi måste finna en väg, kana fram en väg. Vi, vi mot världen. Men snart flyttar du. visserligen inte så långt, men du lämnar ett stort TOMRUM. Faan, sarah, varför ska allt hända just oss? Varför all denna otur? Varför oss?
Jag älskar dej sarah, du är mitt hjärta, mitt stora stöd, mitt allt. Tack! Du är mitt ljus i allt detta mörka. Sarah, du är helt enkelt underbarast. Snälla, flytta inte ifrån mej, åtminstone inte ifrån mitt hjärta. ÄLSKAR DEJ MEST SYRRAN!"
Jag har tyvärr inte kvar mitt svar. Men, så tungt det är att läsa detta. Emelie jag har inte flyttat ut från ditt hjärta ännu va?
Hittade även en liten grej i min gamla blogg, drygt ett år efter vi flyttat.
"Något som inte är nytt för iår men som fortfarande skrämmer mig är att Eriksson släkten firar vi inte med.. Ni har lämnat ett stort tomrum efter er, och jag vill inte ens tänka den tanken att vi inte firar jul tillsammans längre, vi firar ingenting tillsammans längre för vi är inte en familj. Hör ni hur det låter? På riktigt är vi inte en familj längre, men vi kommer ändå alltid vara det. Jag är rädd att jag varenda år kommer sitta här och få lite ångest sådär, och jag vill ju egentligen inte fira jul utan er. Jag kommer tänka på er varje jul, som jag tänker på¨er nästan varje dag. Det är såhär det är, och man ska lära sig att leva med sina problem så jag antar att det är bara att börja nu.. Ni är och kommer alltid vara det allra bästa för mig iallafall.."
Nu har allt flytit på och alla mår helt utmärkt. Men jag ljög verkligen inte då jag sa att vi alltid kommer vara en familj. 5 år har gått, och även fast vi inte alls delar blod (förutom i vår Mathilda) så har jag, och kommer alltid, att kalla er för syskon. För det är ni !
Helgen .
Det är bra att jag har så fina vänner . Jag hade varit här i en vecka, jag hade fortfarande inte träffat hälften av dom jag vill träffa..Så går jag och blir sjuk !
Jag tänkte att nu blir det till att ligga hemma ensam i en tråkig lägenhet och se tråkiga filmer. Men icke.
I fredags bjöd Niklas över mig för fredagsmys . Vi började kolla på en film, men sjuka jag tänkte att jag kommer ju somna om jag sitter tyst och still i fem minuter till, så jag ringde till Hanna och Pizzan och försökte ivrigt få dit dom. Jag lyckades. Så vi såg lite tv, sen lyckades jag övertala dom att spela galenpanna!
Hanna var John Travolta i Ankdammen, Niklas var Adolf Hitler på Mallorca,
Pizzan var Saddam Hussein i Rio de janeiro (tror jag).
Och jag var Ingmar Bergman i lutande tornet i pisa.
Niklas vann, Hanna tvåa (med väldigt mycket hjälp) jag trea och Pizzie sist.
(Han trodde han var kingkong för att han var mörk och hårig).
I lördags drog jag mig till Borås och myste med fina Agnes!
Vi åt tacos, kollade på melodifestivanel och även en film.
Åt chips, och pratade om aallt mellan himmel och jord.
Gävle .
Och dom som trodde att jag har haft en helt skitnödig tid i Gävle trodde helt fel. Jag har haft några väldigt bra månader där, inget ont mot Gävle så, det var inte min stad helt enkelt ..
Har hade vi lite bilder från efterfest efter hockeyn och julfesten med jobbet .
Jag har en hög väldigt fina vänner i Gävle !
G Ö T E B O R G .
Välkommen tillbaka Sarah! -Tack !
Nu äntligen är jag tillbaka, både i Göteborg och till bloggen.
Jag vet inte vad som har hållt mig ifrån den men jag antar att jag måste bo här för att kunna blogga .
Jaha och vad har hänt sen sist då?
Jag har flyttat till Gävle, börjat på ett nytt jobb, fått umgås med min älskade Malin igen, jobbat en del på Tuppens, varit nära min kära familj, träffat en massa nya vänner, raderat en viss TB ur mobil och huvud. osv osv. Men framför allt så har jag spenderat mina senaste månader med att sakna Västkusten!
Vissa tycker att jag är en rastlös själ som inte vet vad jag vill i mitt liv. Visst, ni får tycka så. Jag tycker det är mer spännande att göra saker, uppleva nya grejer och sånt istället för att sitta på sin feta röv, i samma soffa, i samma by, lika arbetslös varje dag. Vad tycker ni?
"Jaså, var Gävle inget för dig, hehe." Har jag fått hört hundratals gånger.
Och NEJ, Gävle är ingenting för mig, kände ingen samhörighet med den staden alls.
Vissa ser det kanske som ett misslyckande, att jag "flänger runt" överallt och inte kan bestämma mig..
Men vet ni vad, jag tror inte jag gjort något bättre än att flytta till Gävle.
Hade jag inte gjort det så hade jag fortfarande suttit här och varit missnöjd, undrat vad jag vill göra, var jag vill vara osv. Det är ju det jag insett nu när jag flyttat här ifrån en gång - hur mycket jag vill vara här, och att jag verkligen hör hemma i denna stad!
Jag har lärt mig att man inte ska ta saker och ting för givet. Jag gjorde det lite innan tror jag..
Det var inte förän jag flyttade härifrån som jag insåg hur mycket fint jag ändå har. Dumma mig, hur kunde jag vara missnöjd.
Nytt år, nya möjligheter, nytt jobb och väntar på nytt boende. Nystart på bloggen och snart ny design.
Nu ska det hända saker hörrni!
Nu äntligen är jag tillbaka, både i Göteborg och till bloggen.
Jag vet inte vad som har hållt mig ifrån den men jag antar att jag måste bo här för att kunna blogga .
Jaha och vad har hänt sen sist då?
Jag har flyttat till Gävle, börjat på ett nytt jobb, fått umgås med min älskade Malin igen, jobbat en del på Tuppens, varit nära min kära familj, träffat en massa nya vänner, raderat en viss TB ur mobil och huvud. osv osv. Men framför allt så har jag spenderat mina senaste månader med att sakna Västkusten!
Vissa tycker att jag är en rastlös själ som inte vet vad jag vill i mitt liv. Visst, ni får tycka så. Jag tycker det är mer spännande att göra saker, uppleva nya grejer och sånt istället för att sitta på sin feta röv, i samma soffa, i samma by, lika arbetslös varje dag. Vad tycker ni?
"Jaså, var Gävle inget för dig, hehe." Har jag fått hört hundratals gånger.
Och NEJ, Gävle är ingenting för mig, kände ingen samhörighet med den staden alls.
Vissa ser det kanske som ett misslyckande, att jag "flänger runt" överallt och inte kan bestämma mig..
Men vet ni vad, jag tror inte jag gjort något bättre än att flytta till Gävle.
Hade jag inte gjort det så hade jag fortfarande suttit här och varit missnöjd, undrat vad jag vill göra, var jag vill vara osv. Det är ju det jag insett nu när jag flyttat här ifrån en gång - hur mycket jag vill vara här, och att jag verkligen hör hemma i denna stad!
Jag har lärt mig att man inte ska ta saker och ting för givet. Jag gjorde det lite innan tror jag..
Det var inte förän jag flyttade härifrån som jag insåg hur mycket fint jag ändå har. Dumma mig, hur kunde jag vara missnöjd.
Nytt år, nya möjligheter, nytt jobb och väntar på nytt boende. Nystart på bloggen och snart ny design.
Nu ska det hända saker hörrni!
